Mycket har hänt sedan sist. P´s farmor gick som sagt bort, vilket får en att tänka på hur fort någon kan ryckas bort från en och man får en tankeställare på hur skört livet är. Det gäller verkligen att vara rädd om varandra och de man har kära.
Det har varit en del jobb förstås, och lite lite träning.... Arbete med tomt och hus har det varit förstås... Grindar för att stoppa Melker ut på gatan har satts upp!!
Sen har ju Melkers morfar varit nere och hälsat på några dagar. Melker var inte alls blyg eller brydd för honom, gick hur bra som helst att nattas m Välling i hans famn. Gott att han inte visar någon blyghet än i af.....
Melker utvecklas i raketfart. Nu klättrar han upp och ned överallt, säng, soffa och trappa inget är för högt eller krångligt för han. En vilja börjar han visa upp oxå, tänk vad han försöker med då han "gapar och låter", men får han ingen respons på ett par minuter så ger han upp och går vidare mot nästa utmaning. I går var det första gången som han verkligen lade sig platt på magen och bankade med armarna, vad han ville? Klättra på bordet och stöka om tror vi..;)
Halvstark Thaimat åt han igår, och nu går det inte längre att bara mata honom nä han ska helst äta själv med sked eller händerna annars blir det liv.. Den lille krabaten, har han sin mammas humör tro, eller är det lill Putte man ser? :)
Nu har jag jobbat natt, har en ledig helg framför oss... Värmen ska ju komma, ska bli gött!!!
Kram på er! /L